Utsläppet av metan från svenska deponier beräknades 1998 vara 61 000 ton. Gasbildningen är ungefär dubbelt så stor men hälften samlas in och utnyttjas eller bränns.
Utsläppen av metan kommer från de deponier som aldrig haft en gasinsamlingsanläggning eller från delar av de större deponierna som inte nås av gasinsamlingsrören. I dessa fall kan i stället en metanoxidationsanläggning användas för att begränsa utsläppen av metan till atmosfären. Även på de större deponierna kommer en dag då gasproduktionen sjunker och det inte längre är lönsamt med att driva en gasinsamlingsanläggning. Tidpunkten när detta inträffar styrs kanske mer av konditionen hos anläggningen än av mängden producerad gas.
Det går att beräkna hur mycket organiskt material som kan brytas ner på en deponi om det är dokumenterat hur mycket som lagts där. Hur stor andel som blir metan och hur mycket som går ända till koldioxid kan variera stort. Hastigheten i nedbrytningen av materialet kan också skilja. Därför är det ofta nödvändigt att mäta metanavgången från deponin. Vissa mätningar ger också information om var på deponin som gasen strömmar ut.