sugtömningslogga



Länkbild Länk till Gas på deponi Länk till konstruktion Länk till ansvar Länk till finansiering

 

Effektiviteten i oxideringen av metan

Tyvärr är det svårt att garantera en viss effektivitet i en metanoxidationsanläggning. Det är en biologisk process som kommer att fortgå i ett inhomogent material. Det är alltså många faktorer som påverkar hur väl omvandling sker. Temperaturen är en faktor som kan variera från år till år. Sammansättningen hos gasen i deponin skiftar och det kan vara svårt att fånga alla gasflöden. Men egentligen är det inte effektiviteten hos anläggningen som är det centrala utan kostnadseffektiviteten. Man kan få tillåta sig lite sämre funktion om alternativet hade varit att köpa och transportera material till en hög kostnad.

Det behövs 1 m³ oxidationsskiktsmaterial per 125 ton avfall. Då behandlas 250 kg metan vilket ger en intäkt »» här på minst 7 500kr (mosvarande koldioxidskatten). Kostnaden för metanoxidationen är dels materialet i skiktet men även det grävarbete och material som behövs för att leda metanet till oxidationsskiktet och fördela det där.

Hur mäter man effektiviteten?

Konstruerade metanoxidationsanläggningar med styrning av gas och en utvald teknisk och biologisk uppbyggnad har visat att täckskikt förmodligen kan uppnå ca 55% reduktion av metan. Detta är i jämförelse med ett ”normalt” täckskikt av jordtyp som troligen kan uppnå ca 20–30% reduktion (Scheutz 2009).

Att verifiera effektivitet i fält, på faktiska anläggningar studeras nu med vid metanoxidationsanläggningen i Klintholm på Fyn. Anläggningen har som mål att kunna ge en 10% reduktion av utsläppt metan.

De metoder som visat sig ge mycket tillförlitliga och ha god säkerhet på att beräkna gaspotential är:

Båda metoderna används för att värdera effektiviteten av byggda metanoxidationsanläggningar, ett i Finland (Aikkala-mikrometrisk) och Danmark (Klintholm-FTIR). Mer om mätmetoder »»

Mätningar som direkt mäter förmågan att reducera metan, metanoxidationskapacitet, finns men är huvudsakligen utförda som kolumnförsök i lab. Än så länge uppnås inte så hög noggrannhet, som ovan nämnda metoder, vilket gör att de är svårare att utnyttja för driftkontroller eller jämförande studier över tid. En nyligen framtagen metod, ”Push-Pull” finns också beskriven, se ”mäta och värdera”- metanoxidation.

Drift, svenska förhållanden

En deponis gaspotential har konstaterats vara mycket konstant över året. ( se exempel i filmen om FTIR, där en mätspecialist beskriver detta »»). Förändringar i gaspotentialen kommer troligen vara små och över tiden mer långsamma än vad som tidigare antagits. I mänga deponier ligger delar av avfallet synbarligen intakt och förmodligen kommer metangasen produceras under lång tid framöver. Driftkontroll bör omfatta att gas styrs in i filtret, samt, om möjligt, också täckskitets/filtrets förmåga under fältförhållande reducera metan. Ett antal faktorer kan begränsa en metanoxidationsanläggnings effektivitet. Följande faktorer kan vara viktiga att studera, utifrån svenska förhållanden;

Isolering/tjälning/frysning (den utifrån, atmosfäriska påverkan på täckskiktet) och därmed också framtida, fysiska förändringar på grund av sättning, erosion och förändringar i materialstruktur.

Gaspotential, bildning av deponigas vid låga temperaturer och hög vattenhalt. Vi har ett mer nederbördsrika klimat och därmed finns större mängder vatten lagrat i våra deponier. Många deponier anlades så att numera finns en stor andel av avfallet liggande under grundvattenytan. I kombination med höga krav på tätning ger detta även mättekniskt svåra förhållanden att utvärdera eventuell reduktion av metan i ett kort perspektiv på tre-fyra år.

Vattenmättnad i täckmaterial och infiltrerad nederbördsmängd. Med utgångspunkt på höga krav på tätning, lägre årsmedeltemperaturer och större nederbördsmängder kan lämpliga täckskiktkonstruktioner skilja sig från andra nationer.