Metanoxidationskapacitet är filtermaterials förmåga att reducera metan. Det finns några olika metoder som söker svara på hur lämplig ett material, eller möjligen en kombination av flera materialskikt kan tänkas vara för att minska utsläpp;
Isotop-metoden mäter förändring i antal av den lättare kolisotopen, δ13C i koldioxidgas, CO2, en förändring som indikerar reduktion av metan till koldioxid.
Push & Pull eller GPPTs innebär injektering i fält av en gasblandning av t.ex. metan, syre och argon samt därefter insamling av porgas från samma ställe. Skillnaden mellan gasblandningarna kan sedan utnyttjas för att härleda om biologisk metanoxidation sker. Uttagna prover analyseras i lab, bland annat med särskild gaskromatograf samt även isotopsammansättning med en isotopmasspetrofotometer m.m. (ref 232 Streese).
Fysikaliska parametrar som syreinnehåll, temperatur, fukthalt, struktur, jordresistivitet, etc undersöks huvudsakligen i lab-skala eller med så ostörda fältprover som möjligt.
Ett index för att jämföra förmågan hos olika bio-cover-material. Användes av ref (470 Agamuthu BPI och bakterier). Indexet uttrycks som en medel oxidationshastighet, μg CH4 per g jord och timme.
FISH-tester (Fluorescence In Situ Hybridisation) kan påvisa närvaro av metanoxiderande bakterier i, eller under filtermaterialet.
Undersökningarna utnyttjas för att karakterisera aktivitet och struktur på metanotrofa bakteriepopulationer i täckmaterial samt analysera och differentiera de olika i fält aktiva bakteriestammarna. Ref Gebert kan troligen ses som den mest heltäckande studien för närvarande.